Ibland händer saker som man inte planerat, som i lördags. Jag och mina barn var och lekte och där fanns också sonens kompis, Leo och hans lillasyster Ine. Eftersom jag hade kameran med mig fiskade jag upp den och började plåta lite. (Titta på porträttbilderna)
Han sträckte ut tungan och liksom ”pruttade” så att saliven duschade kameran, objektivet och fotografen.
Barn är ju för roliga… Dessa barn hade precis fått en varsin godispåse som de åt av på barns vis. Barn har ett sätt att njuta av godis, inte bara med munnen utan med hela ansiktet. Lägg till detta: sand, jord och frodiga maskrosor. Och självklart ska man lukta på maskrosor med hela näsan och munnen, för det är väl det maskrosor är till för? Med all denna grannlåt i ansiktet kan man nästan tro att de gått lös på mammas sminkväska men nu vet ni alltså vad det är som syns i ansiktet. :-)
Först plåtade jag Leo. Tydligen är Leo i en fas när han fått för sig att grimaser är en kul grej. Så fort jag höll upp kameran mot honom så gjorde han allt för att inte se vanlig ut. Han sträckte ut tungan och liksom ”pruttade” så att saliven duschade kameran, objektivet och fotografen. – Okej, jag måste backa lite annars blir det undervattensbilder av detta. Av minst 100 bilder fick jag fram några som jag tyckte blev bra. Tur att film är så billigt nu för tiden… Men vad roliga bilderna blev på Leo. Massor av bus och energi och det är ju så han är och det är ju det man ska förstå när man ser bilderna. Om 35 år, när Leo ska visa sina barn hur pappa ser ut så ska de förstå vilket busfrö han var.
Och sen blev det lillsyrrans tur. Ine är 3 år och raka motsatsen till Leo. From som ett lamm poserade hon framför kameran. Med allvarlig blick stirrade hon stadigt in i objektivet som värsta modellproffset. Nu tror jag i och för sig inte att lilla Ine alltid är så här lugn, hon är ju trots allt en 3-åring, men när jag hade kameran framme blev det en ”walk in the park” för mig. Ine har något drömskt i blicken likt en liten ängel från sagornas värld. Hon kopplade bort allt annat och fokuserade på mig till 100%.
Det jag gillar mest med bilderna på Leo och Ine är just kontrasten. Leo, ett ”galet” yrväder som knappt går att plåta för att han är överallt, hela tiden, och så lilla söta Ine som bara står där helt till min kameras förfogande.
Leo och Ines mamma visste knappt om att jag fotade hennes små änglar men hon blev väldigt glad när hon fick se bilderna idag. Själv blev jag superglad just för att denna fotografering var helt och hållet oplanerad. Tack ska ni ha! Jag tar med mig Leos energi och Ines fokus till nästa uppdrag.
Här kan ni se på porträttbilderna