Som småbarnsförälder vet jag vilket företag det är så fort man ska åka iväg till något. Det ska kissas, blöjor ska bytas, vantar som är borta, trots ska bekämpas och som grädde på moset ryker föräldrarna ihop ibland (har dock aldrig hänt mig ;-) Det gäller att undanröja alla tänkbara hinder för att få saker och ting att löpa så smidigt som möjligt. Ibland är det riktigt svårt och ibland går det hur bra som helst och då gäller att smida medan järnet är varmt. Idag var en sådan dag. En bra dag. Nathalie och Hampus var på strålande humör. Visserligen uppstod en smärre försening men den får gå in under kategorin ”den obligatoriska föräldrakvarten”. (här är alla bilder)
Helén och Michael kommer gående på bron över Klarastrandsleden och med ens kan jag konstatera att de tar dagens uppgift på fullaste allvar. Minusgraderna till trots har det letat fram något som egentligen hör höstgarderoben till men som kommer höja bilderna ytterligare ett snäpp. Bra tänkt! Själv står är jag klädd som en eskimå för det är faktiskt kallt ute även om det är en fantastiskt vacker vinterdag. Typ den första så här långt…
Med sig har de Heléns lillasyster som idag får huvudansvaret för att underhålla barnen när jag knycker deras föräldrar en stund. Hampus har förmånen att ha en egen liten liggkupé på fyra hjul och där inne sugs det napp alltmedan han laddar om batterierna för en ny rond. Storasyster Nathalie däremot har blivit stor nog att promenera och håller moster i handen medan hon spanar in omgivningarna. Helt plötsligt får hon syn på mig och genast infinner sig en blandning av nyfikenhet och blygsam förtjusning. Helt säkert visste hon att hon skulle träffa någon med kamera man att kameramannen skulle vara en nästan två meter lång eskimå kom nog som en överraskning.
Solen står lågt så här års. Det är knappt så den orkar upp över huvud taget och solljusets ingångsvinkel mot vårt jordklot gör att ljuset blir varmt och mjukt. Bra förutsättningar med andra ord även om det kan bli lite väl mycket slöjor om solen lyser rätt in i linsen. Jag gillar i och för sig slöjor men det är ju bra om man kan se att det är ett brudpar med på bilderna också.
Jag är extra tacksam för att de tog med sig moster eftersom barn kan ha en förmåga att vilja bestämma precis vad mamma och pappa får och inte får göra. Jag har färska minnen av detta fenomen då en annan liten pojke såg till att helt avlägsna brudgummen när denne skulle fotograferas. (länka till Grödinge) Det gäller att vara extra vaksam på detta och passa på att plåta mamma och pappa medan det är ok. Självklart ska Hampus, som nu vaknat, och Nathalie också vara med på bild men idag är det faktiskt deras föräldrar som först och främst ska stå i rampljuset.
Fotograferingen äger rum på Karlbergs slott, ute på en liten bakgård. Den höll knappt på att bli av eftersom två storvuxna vakter kommer fram och informerar mig om att jag måste ansöka om tillstånd eftersom området utgör militärt område. Karlbergs slott är en skola för yrkesofficerare och då är det deras regler som gäller. Efter att snabbt lagt rösten i ett falsettliknande tonläge och klämt fram mitt allra snällaste eskimåleende lyckas jag få ett tillstånd av Kling och Klang. Egentligen hade jag velat mula dem båda med en varsin näve snö eftersom de bemötte mig med sitt allra värsta dörrvaktsmanér. Får åka tillbaka någon dag med tomtemask och pricka in varsin välkramad snöboll på deras vaktlår. ;-)
Hur som helst – vakterna var snälla trots allt, barnen var pigga och glada, bilderna togs och här kan ni kolla på dem.
Helén och Michael: Bra jobbat idag. Ni var mycket fina och jag ser fram emot nästa gång vi ses. Då är det bröllop och jag är er bröllopsfotograf. Vilken ära!