Annorlunda bröllopsfotografering

Jag har en (o)vana att kolla min mail, det första jag gör när jag vaknar på morgonen. Använder min mobiltelefon som väckarklocka och i samma rörelse som jag stänger av larmet så gör jag ett par snabba knapptryck för att snabbt scanna igenom mailen. Vem vet, kanske någon som vill mig något superviktigt mitt i natten… not!

(Kolla bilderna på Ina och Gustavo)

En morgon, i mitten av förra veckan, hade jag ett mail med ämnet ”PANIK”. Se där, det var någon som hade något viktigt att berätta mitt i natten. Paniken kom från en tjej som skulle gifta sig tre dagar senare och som helt plötsligt stod utan bröllopsfotograf. Vet inte riktigt varför hon hade drabbats av detta sena avhopp men det är inte så viktigt här. Eft par telefonsamtal senare, samma dag, så bokade jag in fotograferingen i min kalender. Jag skulle önskat att jag hade mer tid för förberedelser men nu var det inte så och det var det läge jag hade att gilla.

Utan blixt kan det vara svårt att uppfatta riskornen som flyger i luften mot sitt mål.

Det blev lördag och det var dags att bege sig till kyrkan. Vi kom överens om att jag skulle plåta både före och efter själva vigselceremonin så jag var tidigt på plats. Jag hade inte haft möjlighet att kolla in miljön kring kyrkan innan så det vill jag göra nu. Vill ju inte irra omkring planlöst efter en plats att plåta på, efter vigseln inne i kyrkan, så jag kikade runt lite och noterade några bra platser.

Först följde jag med bruden, hennes tärnor och en del annat folk in i ett litet rum i kyrkan där bruden skulle göras i ordning. Det fanns inga fönster i rummet och att använda blixt vill jag såklart undvika så det blev till att glänta lite på dörren som vette ut mot kyrkogården. Rummet var extremt spartanskt med kala stenväggar och några enkla möbler längs väggarna. Det var ett litet rum så jag fick noga kolla var jag satte ner minna 45:or så att jag inte skulle trampa någon liten på tårna.

Klockan närmade sig visegselakten men ännu hade ingen brudgum dykt upp. Jag hade tänkt att fånga även honom innan ceremonin men det blev tyvärr inte mycket tid till det då han sent om sider gjorde entré, bara några minuter innan vigseln skulle starta. Jag hade bara pratat med bruden innan så jag visste inte ens vem brudgummen var. Men det löser vi sen, tänkte jag.

Bruden är från Serbien och brudgummen från Argentina. En härlig blandning gäster med andra ord. Brudens pappa skulle föra henne fram halvvägs in i gången där sedan brudgummen mötte upp och tog över. Inte helt vanligt i Sverige även om jag tror att det är en växande trend.

Jag hade ringt till prästen någon dag innan och fått information om att jag inte skulle få plats framme vid altaret så min plats fick bli en bit bak i kyrkan. Lite synd på ett sätt men samtidigt tycker jag inte att det är framme vid altaret man fångar de bästa bröllopsbilderna.

När vigselakten var över bar det av ut på kyrktrappan. Blixten åkte på för jag ville gärna fånga riset som kastades på brudparet när de kliver ut i dagsljuset. Utan blixt kan det vara svårt att fånga riskornen som flyger i luften mot sitt mål. Kan för övrigt upplysa om att det kan göra ganska ont att få ris kastat på sig om gästerna kastar kornen i riktning rakt mot brudparet. Det är bättre att kasta riset uppåt så att det liksom regnar ner på dem. Tänk på det när ni ska kasta ris nästa gång :-)

När bilderna vid trappan och utanför kyrkan var avklarade var det dags för mig och brudparet att få lite tid för oss själva. Det hade blivit dags för att ta bilder på dem lite mer ostört. Det var nu det började bli lite ”annorlunda”. Jag hade planerat detta tillsammans med bruden men när vi nu kommit till denna punkt så märkte jag att brudgummen inte alls var med på noterna. Han hade redan börjat vandra iväg i en helt annan riktning och hade dessutom parets ettårige pojke i famnen. Förtjusande litet bustroll förresten… Det märktes ganska tydligt att brudgummen faktiskt inte var speciellt sugen på att vara med på en fotosession nu över huvud taget. Jag kan förstå honom på ett sätt då han inte var förberedd men samtidigt blev situationen genast en utmaning.

Ettåringen fick följa med men han var definitivt inte sugen på att hänga med mamma och pappa på någon tråkig fotografering. När små barn inte vill något så har de ett väldigt tydligt och effektivt sätt att kommunicera detta på: de skriker. Och funkar inte det så skriker de ännu mer. Som pappa till två ganska små barn så vet jag att det inte är helt lätt att fokusera på annat när ens barn gör allt för att få all uppmärksamhet och så funkade det även här. Mamma och pappa riktade all sin fokus på denne lille gosse så det slutade med att pappan/brudgummen lämnade fotograferingen med en nöjd pojke på armen. Undrar om inte pappan var lite nöjd också… ;-)

Det märktes ganska tydligt att brudgummen faktiskt inte var speciellt sugen på att vara med på en fotosession nu över huvud taget. Jag kan förstå honom på ett sätt då han inte var förberedd men samtidigt blev situationen genast en utmaning.

Ok, nu hade utmaningen gått från att vara intressant till att vara svår. Hur gör man när man inte har brudgummen på plats?? Jo, man plåtar bruden. Eftersom jag inte kan trolla så var det så det fick bli. Bilderna på bruden blev fina men självklart hade det kännts bättre om båda hade funntis tillgängliga.

En nyttig erfarenhet rikare styrde jag senare bilen på väg hem. Tack ska ni ha i alla fall. Jag hade en jättekul bröllopsfotografering trots att omständigheterna inte var de bästa. TIll slut trillade det ut en hel del bra bilder och det är det som räknas trots allt.

Kolla in bröllopsbilderna på Ina och Gustavo