Förra söndagen hade jag valt att göra till en provfotosöndag, eller preshoot-söndag om du så vill. Jag hade bokat tider med tre olika par som alla ska gifta sig i maj eller juni. Ett av paren är Ida och Alexander. De bor i Sollentuna men kommer från Tyskland. De jobbar i Stockholm och har bott här ett par år nu men jag tror inte de lärt sig svenska. Åtminstone inte så mycket. Som tur är pratar de flytande engelska så vi har inga problem med kommunikationen. Har förvisso lärt mig tyska en gång i tiden men jag vetisjutton om jag hade klarat mig med resterna av de kunskaperna, i alla fall inte i nyktert tillstånd. Än mindre hade jag fixat en heldags bröllopsfotografering med dem och alla deras tyska gäster. Tror i och för sig att de bjudit in en del holländare också men det hjälper mig föga.
Har förvisso lärt mig tyska en gång i tiden men jag vet i sjutton om jag hade klarat mig med resterna av de kunskaperna, i alla fall inte i nyktert tillstånd
På tal om tyska… Kommer plötlsigt ihåg min tyskafröken från gymnasietiden. Hon hette, eller heter fortfarande (?), Irene men vi kallade henne Interen för hon luktade så otroligt illa. Vi kallade henne inte för Interen när hon hörde, såklart, för även om vi viskade lite bakom hennes rygg så var vi inte elaka mot henne. Hur som helst – Irene hade alltid samma kläder på sig, och när jag säger alltid så menar jag verkligen ALLTID. Vi tyckte att det var lite märkligt och en aning äckligt faktiskt och så här i efterhand så kan jag tänka mig vad hennes lärarkollegor måste ha tyckt om stackars lilla Irene. Eller nej förresten, hon var ingen ”stackars lilla”. Irene var en stor och barsk tant som råkade luktade kattkiss. Herregud, jag blir generad och smått stressad bara jag skriver om det. Varför sa ingen åt henne att hon luktade så illa. Tänk om hon hade jobbat som bröllopsfotograf. Hela kyrkan hade ju luktat kattlåda och hon skulle bli jagad av traktens alla hundar bara hon gick utanför dörren. Stackars stora Irene och stackars oss som behövde lukta på henne flera gånger i veckan i flera år. Ett under att jag inte utvecklade kattallergi.
Nog om Interen…
Ida och Alex ska gifta i Sollentuna i slutet av maj. Vigselakten ska ske utomhus, vid en båtbrygga. Senare ska hela sällskapet ut och åka i en gammal skärgårdsbåt för att sedan ha middag och fest i Bergendal. Jag ska vara Ida och Alex i hasorna hela dagen och jag känner på mig att det kommer bli en riktigt kul tillställning. De är lite fulla-i-fan på ett korrekt sätt och man bara väntar på att de när som helst gör något helt vansinnigt. Hoppas att det inte finns någon konstig, tysk tradition som går ut på att man ska göra galna saker med bröllopsfotografer. ”Kast med liten bröllopsfotograf”. ”Fånga fotografen och sedan göra vad man vill med honom” Eller varför inte förresten…? :-)
Jag har lagt ut lite bilder fårn Ida och Alexanders pre shoot som du kan kolla på.
Bratwurst på er allihopa och Auf wiedersehen!