Provfotografering i Nacka

Mitt i februari. Solen brassar på med full kraft. Borde vara kallt men det är nästan vår i luften. Idag är det pre shoot med Emelie och Moe. Riktigt sköna typer som ska gifta sig senare i sommar. Idag träffas vi för att prova på hur det är att bli fotograferad ”på riktigt”. Jag menar inte när någon halar fram sin smart phone och klickar ett par gånger och sen, vips, så vet alla Facebook-kompisar att Emelie och Moe fikar lite i Nyckelviken. Med ”på riktigt” menar jag att en fotograf, för brudparet oftast en helt okänd människa, släpar med sig lite kamerautrustning för att dokumentera hur kära de är innan de ska gifta sig. För det är egentligen just det som det handlar om – att skapa bilder som visar på känslorna som finns inom dessa blivande brudar och brudgummar. Det är oftast en ovan situation för brudparen och därför är det en bra idé att öva lite innan det är dags för den riktiga bröllopsfotograferingen.

Jag säger absolut inte att jag fått ett dåligt intryck av Moe och Emelie, snarare bara ett svagt intryck, dvs. jag visste inte riktigt vad jag trodde eller tyckte.

Innan jag träffar Emelie och Moe idag så har vi vi pratat lite på telefon och mailat ett par gånger. Man skapar sig ofta en bild av hur personer är genom de intryck man får och det är kul att se hur bra eller dåligt denna bild stämmer överens med verkligheten som man står inför när man väl träffas på riktigt. Den här gången stämmer det faktiskt riktigt dåligt, fast på ett positivt sett. Jag säger absolut inte att jag fått ett dåligt intryck av Moe och Emelie, snarare bara ett svagt intryck, dvs. jag visste inte riktigt vad jag trodde eller tyckte. När jag träffar dem idag så är det första jag hör ett oväntat ”Hej Fredric!”. Inget konstigt med det såklart men i det här fallet kom det väldigt plötsligt eftersom jag var på väg till platsen där vi bestämt träff. Jag brukar alltid komma lite innan så att jag har lite tid för att kolla av omgivningarna så att jag vet var jag ska ta bilderna sedan. Så, när jag går där och spanar så skuttar ett par figurer ut ur skogen och hälsar på mig, så där oväntat om ni hajjar. Det visar sig att Moe är en sån där kille som spionerar på Internet så fort de ser ett nytt namn, och han har då följaktligen lyckats leta rätt på en bild på mig. Han kände igen mig när kom spatserandes, därav överraskningsmomentet. Kan för övrigt avslöja att jag också är en Internetspion…

Efterföljande timme spenderades med kaffedrickande, småpratande och fotograferande i Nyckelviken. Här kan ni se några av bilderna från vårt möte. Jag ser fram emot augusti när det är dags igen