Vaknade tidigt idag. Alldeles för tidigt. Lördagar ska man ju ligga extra länge och somna om och så. Nu klarvaken. Bara att kliva upp. Har en pre shoot idag så jag behöver fixa lite med kameragrejerna innan. Gläntar lite på rullgardinen på väg ut ur sovrummet. Doooooh! (Homer Simpson-ljud) WTF! Utanför, på altanen, ligger ett 10 cm djupt snötäcke, eller rättare sagt, slasktäcke, och luften är full med blöta snöflingor som singlar ner mot kompisarna i slasket.
killen ska ju trots allt pröjsa mig för att jag plåtar, och kunden har ju alltid rätt, så det är bara att le järnet här.
Inte nog med det. Jag känner att kroppen värker i varenda led och trappan upp till Nespressomaskinen i köket känns som att bestiga Åreskutan, bakfull. En dag gjord för att sitta hemma i soffan med andra ord. Ett par Ipren och 60 minuter senare känns livet toppen igen. Frågan är bara vad Johanna och Lars tycker om dagens väder. Kan inte ringa så här dags så jag inväntar dem istället. Mycket riktigt – de ringer och kollar om huruvida fotograferingen är på eller inte och vi diskuterar några olika alternativ. Vi enas om att köra enligt plan och den är att plåta under tak idag så det är bara att häva i sig en kopp kaffe till, rota fram vinterkläderna igen och susa in mot Slussen. Tror det blir något speciellt idag…
När jag träffade Lars och Johanna första gången så kunde jag ana en gnutta osäkerhet, eller kanske till och med en gnutta skepticism, från Lars sida. Kan såklart vara jag som kände fel men jag tyckte mig nog kunna känna något på andra sidan bordet. Liksom alla andra kundmöten så pratade vi lite om deras bröllopsplaner och jag berättade lite om hur jag jobbar som bröllopsfotograf. Vi kom in på hur vi skulle göra med porträttbilderna och var vi skulle fotografera dem och vi hade några olika förslag på helt vanliga, vackra platser i Stockholm.
Då kommer Lars med en lite ovanlig, men så här i efterhand, superkul idé. Det ovanliga är också att det är mannen i sällskapet som kommer med input. Normalt sitter nämligen killarna mest vid sidan om och nickar instämmande i vad de blivande fruarna tycker och säger. Men som sagt – här kom Lars med ett förslag som innebär att vi skulle plåta i en lite kallare och råare miljö, typ i tunnlarna runt Slussen. Måste erkänna att jag inte jublade åt idén spontant utan satt mest och tvingade fram ett oäkta och antagligen väldigt fånigt leende. Jag menar, killen ska ju trots allt pröjsa mig för att jag plåtar, och kunden har ju alltid rätt, så det är bara att le järnet här.
Vi tog inget beslut om var vi skulle genomföra porträtten utan sa att vi skulle hålla det öppet så länge. Vi tittade även på en tid för pre shoot för då kunde vi ju testa lite olika miljöer och sedan se vad vi gillar bäst.
För ett par dagar sedan så tog jag en långlunch (flåt chefen) och åkte bort till Slussen för att reka miljöerna lite. Tog med kameran för att se vad jag kunde hitta i form av roliga vinklar och platser där det finns spännande ljus. Och faktum är att jag blev både förvånad och stormförtjust i vad jag hittade. Tunnlarna runt Slussen är sjukt balla men kanske aningen skitiga. Det doftar inte jordgubb direkt men det gör det inte i ett omklädningsrum på Friskis heller å andra sidan (Bra idé, Lars!!)
Sa inget om min dagsform när vi ringdes på morgonen eftersom Johanna och Lars säkert inte ville att jag skulle plåta då och det hade ju varit tråkigt. Så provfotograferingen genomfördes nere bland Slussens tunnlar, som luktar fjortisfylla, och om vecka är det dags på riktigt. Då får vi se om vi åker tillbaka till katakomberna eller om vi väljer en annan plats. Själv tycker jag bilderna blev supercoola. Vad tycker du?