Snön ligger vit som en jättestor ljusreflektor på marken. Den värsta köldknäppen har släppt sitt grepp efter veckor av bitande minusgrader. Något som är ganska ovanligt i Stockholm. Planen var att jag skulle ha träffat Anna och Markus för en vecka sedan men på grund av en oförutsedd händelse så blev vi tvungna att flytta fram vår pre shoot en vecka. På ett sätt var det lite synd eftersom solen lyste från en klarblå himmel förra söndagen. På ett annat sätt var det tur eftersom det är knepigt att hålla i kameror av metall när det är 12 minusgrader ute. Det tar inte många sekunder förrän man tappat känseln i fingertopparna och då blir det lite knepigt att hitta rätt bland kamerans alla knappar.
Anna och Markus har varit ett par i två år och det märks. Så fort jag ber dem stå framför kameran så börjar de agera som ett par som inte varit tillsammans i massor av år. Jag kan inte riktigt sätta fingret på vad det är men det finns något som man ofta inte ser hos par som varit tillsammans under en lång tid. Och det är det där som jag, som bröllopsfotograf, så gärna vill fånga. Det är just det som det handlar om.
Inte långt kvar till fortsättningen nu…
