Tre år har passerat sedan jag fotograferade Pamela senast. Då var hon tärna på hennes systers bröllop och jag minns fortfarande hur de tre systrarna blandade tjafs och skratt på ett sätt som bara tajta syskon gör. Ganska snart efter det bröllopet så kontaktade Pamela mig och frågade om jag var tillgänglig för fotografering och för en vecka sen stod vi där. Jag med kameror hängandes på mina axlar och hon med en vit klänning på sig och två tjafsande systrar i bakgrunden.
Robin och jag är nog ganska lika varandra, åtminstone när det gäller hur ”dåliga” vi är på att dölja glädjekänslor. Och vilken tur att det visas känslor på bröllop! Det är såklart helt ok att inte visa känslor så att det syns men som fotograf är jag överlycklig för varje tår som trillar ner på någons kind. Själv sitter jag här med röda ögon och ska snart klicka på ”Publicera”.
Pamela och Robin, det har varit väldigt fint att ha följt hur ni har förberett ert bröllop och när ni sitter vid ert bord på Rosendals Wärdshus så känner jag sann glädje. Tack för att jag fick vara med.
Här är min berättelse
(Bildspslet ses bäst i fullskärmsläge och HD)