Lång tid har passerat sedan Karin och Ola tog kontakt för första gången. Vi hade träffats på ett annat bröllop och nu hade tiden kommit för dem att knyta banden framme vid altaret.
Och så kom den där eländiga pandemin och allt sattes på paus, inte bara en utan flera gånger. ”Hej, Fredric, Karin här. Vi måste tyvärr skjuta upp bröllopet igen…” ”Jag förstår. Inga problem. Vi tar det när det blir läge igen. Vi hörs. Hej hej!” Typ sådär har det låtit i luren och det har bara varit att gilla läget.
Den som väntar på något gott… Till sist så kom ändå dagen som vi alla har väntat på så länge. Jag packade in kameraväskan i bilen och körde mot Södertuna Slott. Höstens intåg hade målat landskapet i sprakande färger och idag hade till och med regnandet tagit paus. Lite som om någon tänkt att idag förtjänar Karin och Ola bästa tänkbara förutsättningar för deras efterlängtade bröllop.
Som slutet på en saga så blev allt till slut sädär gott som det ska bli när man ska gifta sig på slottet.
Karin och Ola,
Det är så himla kul att ni fick ett så fint bröllop där alla verkligen firade er hela långa dagen. Det var med varmt hjärt och trötta ben som jag åter packade in kameraväskan i bilen och styrde hem i natten. Tusen tack för att jag vara med och dela er fina dag.
Här är min berättelse.
(Bildspelet ses bäst i fullskärmsläge och HD)