Ida och Alex

Försommar när det som allra bäst. Strålande sol och svala vindar som blåser in från havet. Bergendal måste vara som gjort för utomhusbröllop på försommaren. Bländande grönska ihop med vackra byggnader och ett halvt stenkast från vattnet. Nere vid vattnet finns en vacker brygga intill en gräsplätt som utgör en fantastisk altarplats. Helt enkelt som i en saga där prinsen kommer ridandes på sin vita häst och helt plötsligt hittar en prinsessa nere vid vattnet. Snabbt som bara den frågar han om hon kan tänka sig att gifta sig med honom och som av en händelse råkar hon tacka ja.

Nu hade inte Alex tillgång till en vit häst men väl en svartvit hund. Porky (hunden alltså) duger inte till att rida på men han duger gott som ringbärare så Ida och Alex knöt helt sonika fast sina ringar kring jyckens hals och lät den stolta hunden bära fram ringarna när det blev dags.

Det här var ett bröllop av och med tyskar. Ida och Alex flyttade hit för några år sedan paret bor nu i Sollentuna, alldeles i närheten av Bergendal. Jag kan inte skryta med att jag var världsbäst i tyska, i plugget, men faktum är att jag förstod det mesta som sades, åtminstone innan middagen. Där måste jag erkänna att jag missade en hel del i talen men det gick inte att ta miste på att det som sades var kul. Skitkul! Sällan har jag upplevt så mycket asgarv och roliga upptåg under en bröllopsmiddag. Jag ska nog bli tysk i mitt nästa liv. :-)

Idag var jag med Ida ooch Alex från morgon till kväll. Mycket jobb men shit vad kul det är. Att få uppleva allt som händer under dagen och sedan få det stora nöjet och äran att få återberätta det i bilder. Det är magiskt och få förunnat.

Alex och Ida, jag är så tacksam för att jag fick vara med idag. Skulle vilja ge alla, inklusive alla gäster, en bamsekram men jag inser att jag inte har så långa armar så det går inte.

Mina damer och herrar. Det är med tårar i ögonen och darr på rösten som jag presenterar Ida och Alex.