Hanna och Thibault

Tänk er att känslor förmedlas via en kran. Kranen kan droppa lite grann så att man knappt känner något alls eller så kan det rinna ganska mycket så att massor av känslor kommer ut. Man sticker in fingret under kranen och tar del av känslorna som förmedlas av alla människor under ett bröllop.

När Hanna gifte sig med Thibault var det ingen vattenkran som släppte fram känslorna. Hanna och Thibault var som två fontäner som sprutade ut känslor helt utan filter och ventiler. Det var som att ställa sig under dessa två fontäner och låta sig duschas så att man blev helt genomblöt. Det var mångas ögon som fick sig en känslodusch den här dagen och glädjen liksom sköljde fram och tillbaka genom kroppen.

Som bröllopsfotograf är det mitt uppdrag att försöka återge de här känslorna genom bilder. Återberätta det som hände och återskapa känslorna som bubblade upp under dagen, hos brudparet, deras familjer och deras vänner. Det gäller att komma nära och att invänta tillfällena och sedan fånga in dem i kameran. Det är svårt att veta om man har lyckats bara genom att titta på bilderna med ögonen. Det handlar inte om huruvida en bild är tekniskt fulländad utan det handlar om vad som händer inom betraktaren. Det är det som bildberättande handlar om.

Jag hoppas att du kan känna något av det som jag kände och fick uppleva när Hanna gifte sig med Thibault. När alla fransmän, svenskar, danskar, irländare, walesare, amerikaner (jag har säkert glömt något land) var med och bidrog till känslofontänerna denna magiska dag.

Hanna och Thibault, jag är enormt tacksam för allt som jag fick uppleva under er dag. Jag har fortfarande inte smält allt och det är svårt att inte fälla en tår när jag redigerar bilderna. Tack.

Här är min berättelse.