Snart dags igen. Stadshuset, igen. Denna gång höll det dessutom på att bli bröllopsfotograferingar på samma ställe och i princip samma tid. Ni hör själva – det blev lite för avancerat så det blev inget. Kanske lika bra det…
Så här års är det vanligt att man gifter sig i Stadshuset. Ett väldigt effektiv sätt och passar perfekt för de som inte vill ha för mycket pompa och ståt kring det hela. Inte helt ovanligt att dessa bröllop sker i hemliget, utan att kompisar och släkt vet något. Jag gifte mig själv i hemlighet, dock i en kyrka, så jag har full förståelse för det beslutet. Det klart, man får ju inte så många presenter när man gifter sig hemligt men för mig övervägde fördelarna.
Dock är det inte fråga om att brudparet ska säga till och bestämma stilen på bilderna. Stilen är min personliga stil och den är liksom inte något som jag ändrar på.
På lördag är det dags för Helén och Michael, som jag provfotograferade tidigare i år. De ska inte gifta sig i hemlighet och de ska dessutom fylla upp vigselrummet till maxgränsen så vi får om jag får plats. För övrigt heter rummet ”Ovala Rummet” och är ett, som namnet antyder, ett ovalt rum med antika tapeter, i form av textilier, som täcker väggarna. Man måste vara väldigt uppmärksam om man ska hinna se hur rummet ser ut för när det väl är dags att äntra Ovala Rummet så går det undan. Vigselförrättaren läser några rader och frågar det obligatoriska ”Tager du denna…” och sen, pang bom, så är det över och nästa par ska in.
Så här, ett par dagar innan, sitter jag och planerar fotograferinegn lite. Det innebär dels att jag ser över utrustningen så att allt funkar som det ska. Inte riktigt dags att ladda batterier än, det gör jag kvällen innan, men jag kikar att allt ligger i väskan och att allt är helt. Skulle egentligen inte behövas men det skadar inte att kolla ändå. :-)
Förutom att kolla kamerautrustningen så skriver jag ner lite idéer kring hur jag ska lägga upp fotograferingen och noterar ”måstebilderna” som brudparet sagt till om. Det kan vara bilder på speciella personer, detaljer, gruppbild, miljöer och så vidare. Det är viktigt att mina kunder får komma med önskemål på den här typen av bilder som är viktiga för dem. Dock är det inte fråga om att brudparet ska säga till och bestämma stilen på bilderna. Stilen är min personliga stil och den är liksom inte något som jag ändrar på. När man väljer en bröllopsfotograf är det såklart viktigt att man kollar på fotografens stil och väljer en fotograf vars stil man gillar. Det blir nog bara pannkaka om man skulle försöka ändra på det. Bättre att ta en annan fotograf i så fall.
Men som sagt, planeringen av fotograferingen gör jag för känna mig säker på att jag har en bra plan för uppdraget. Oftast kommer den inte till användning så mycket utan den blir liggandes i fickan. Det känns i alla fall bra att ha gjort den om det skulle uppstå situationer när jag har nytta av att titta i den. Dessutom tror jag att jag genom denna lilla övning får in planen i mitt undermedvetna och att jag därigenom kan genomföra fotograferingen på ett bättre sätt.
Dags att kolla hårdvaran nu…