Som ni vet så går jag en fotokurs som Fotografiska Akademin anordnar. Första dagen jag träffade gruppen så fick alla presentera sig kortfattat med namn och ambitioner för kursen. Jag tycker det momentet är jättekul eftersom jag är så nyfiken på andra människor. När turen kom till ”Malena” så fick jag en känsla av att jag träffat henne förut. Ni har säkert varit med om samma sak någon gång: ”Känner jag den här personen eller är det kanske en kändis?” Känslan malde inom mig och vid kaffepausen snackade jag lite med en annan kursdeltagare som heter Anna. Jag frågade henne om hon kände igen ”Malena” eller om det bara bara var jag som gjorde det. Anna hade inte kännt igen henne så jag bestämde mig för att jag träffat denna ”Malena” privat vid något tillfälle. Kanske är hon kompis med någon av mina kompisar eller vi kanske har setts någonstans kopplat till mitt arbete.
Jag tänkte inte så mycket mer på detta och frågade henne inte heller. Gud, tänk själv vad pinigt om jag frågar henne och hon inte känner igen mig eller någon av mina kompisar heller. Då står jag där som ett fån och stammar.
På lunchen idag tog jag en sväng på stan, till Hötorget närmare bestämt, och gick då förbi Konserthuset. Och där, på husfasaden, får jag syn på henne. Hon stirrar på mig från en inramad affisch. På affischen kan jag läsa att Malena Laszlo ska uppträda på Stockholm Konserthus tillsammans ”Blue House Jazz Orchestra”. Och vips föll poletten ner. Det är ju Malena Laszlo – en av våra mest kända musikalartister. Kul!
Anledningen till att jag skriver det här är att Göran Segeholm, vår kursledare på Fotografiska, har visat sig vara väldigt snabb på att lära sig namnen på alla oss som är med på kursen. Det finns dock ett undantag här: Malena. Han kan för sitt liv inte lära sig namnet på henne utan envisas med att kalla henne för ”Magdalena” och påstår samtidigt att hon har ett svårt namn. Nu, Göran, kommer du alltid komma ihåg namnet på Malena. Tack vare mig, och det bjuder jag på! :-) Vi ses på torsdag!