Fotokurs på Fotografiska – Dag 1

Idag var det äntligen dags för kursen på Fotografiska Museét i Stockholm. Fokus på utbildningen ligger inte på tekniken utan på… Hm… Jag har inte riktigt koll på vad jag ska lära mig tror jag.

Vi var en samling entusiastiska och förväntansfulla fotonördar som satt samlade i ett rum på Fotografiskas bottenplan. 5 män och 7 kvinnor i ett uppskattat åldersspann på 30-50 år. Jag passade in ganska så bra med andra ord. Läraren heter Göran Segeholm och han jobbar både som yrkesfotograf och fotolärare. Han har dessutom hunnit med att skriva några böcker i ämnet och han gav ett riktigt bra första intryck. Göran gjorde tidigt klart för oss att han kommer såga våra bilder vid fotknölarna eftersom han anser att det är på kritiken man lär sig något. Jag håller med men frågan är hur jag kommer hantera hans utlåtanden när det blir min tur att stå där med mössan i handen. Skämt åsido, jag är bra på att ta kritik så länge den är konstruktiv. Beröm är alltid kul såklart men ger inte så mycket i längden.

Varje vecka kommer vi få ett fotouppdrag till nästa session. Med oss hem idag fick vi uppgiften att fotografera en sak hemma som vi har en känslomässig relation till. Lätt! tänkte jag på en gång. Mina Miura-klubbor såklart! (Miura är det mycket ovanliga och exklusiva märket på mina golfklubbor). Men när jag började fundera på hur jag ska undvika att få på pälsen av Göran för att jag plåtat mina golfklubbor så var jag helt plötsligt inte så säker på mitt val av objekt. Vem fasen vill bli kritiserad för sina bilder?? Inte jag i alla fall. Eller hur var det nu igen…?

Sammanfattningsvis kan jag säga att jag traskade hemåt, fylld av motivation och kreativ lusta. Men vad ska jag plåta till nästa vecka?? Brödrosten, skruvdragaren, uteplatsen, kylskåpet? Kom gärna med tips här nedan.

Tack och hej! /F