Pre shoot i Tjotahejti

Jag har rest mycket i mitt liv, både inom och utanför vårt land, men det är första gången jag åker så här långt bort från civilisationen. Jag är på väg till Tjotahejti! Jag har många gånger hört talas om Tjotahejti men inte riktigt vetat var det finns eftersom det inte står utmärkt på kartan, men nu vet jag, det ligger på Ekerö, eller närmare bestämt på Munsö.

Så jävla pinsamt. Under hela fotograferingen så envisas jag med att kalla Rikard (alltså hans egentliga namn) för STEFAN!!??

Nu ska ni inte tro att Munsö är ett otrevligt ställe. Nej, orsaken till att jag utsett det till Tjotahejti är att det känns som om man aldrig kommer fram. I själva verket är det bara ett par mil ut på ön som heter Ekerö men du vet själv hur det känns att liksom aldrig komma fram. Faktum är att Tjotahejti visar sig vara en lantlig idyll strax utanför huvudstadens puls.

Orsaken till dagens utflykt är såklart ännu ett fotouppdrag, en Pre shoot, som är en förfotografering inför kommande bröllopsfotografering. Det var Isabella som kontaktade mig och frågade om jag hade tid och lust att plåta henne och hennes Rikard, eller var det Stefan? Rikard, Stefan, Stefan, Rikard??? Så jävla pinsamt. Under hela fotograferingen så envisas jag med att kalla Rikard (alltså hans egentliga namn) för STEFAN!!?? Så otroligt fräckt och oartigt. Till råge på allt har karln betalat mig för att åka dit och så står jag där och förnedrar honom, gång på gång. Hur svårt kan det vara?? Han heter RIKARD!!

Som tur är så är Rikard en av de vänligaste själar jag träffat. Extremt enkel och prestigelös så jag tror honom verkligen när han, som för att mildra minsmärta, säger att det spelar ingen roll att jag säger fel namn. Han fattar vem jag pratar till i alla fall. Skönt, men ändå väldigt pinsamt. Ni kanske läste mitt tidigare inlägg om hur jag ljuger för mina kunder och nu kan jag alltså lägga till Förnedrare till mitt CV.

Idag ska vi genomföra en pre shoot eftersom Isabella och Rikard (yes!!!) bestämt sig för att gifta sig. Vigseln ska äga rum hemma i deras trädgård så därför har jag idag begett mig just dit. Isabella jobbar som dagisfröken, eller mer korrekt: förskolepedagog, och vad Rikard gör fick jag inte riktigt koll på. Vad jag däremot fick koll på är att han gillar bilar. Hela tomten är full av mer eller mindre demolerade bilar. Han är nämligen racingförare. Det ligger bildelar och allsköns annan bråte lite här och var i ett vad jag skulle kalla för välordnat kaos. Jag är säker på att Rikard har full koll på var varenda mutter ligger eftersom det är viktiga grejer. När jag däremot frågar honom om var hans förlovningsring är, ja då börjar han irra lite med blicken vilket slutar med att Isabella får hämta den. Hon har nämligen bättre koll på de (oviktiga) sakerna.

Likt de flesta andra är det i princip första gången som Isabella och Rikard får besök av en fotograf. Likt de flesta andra börjar vi lite trevande och försiktigt och likt de flesta andra så kommer de igång bra efter en liten stund. Allt går som förväntat med andra ord. Om ett par veckor är det dags för den verkliga fotograferingen och till dess ska jag hem och och sätta påspika upp jätteaffischer på mina väggar där det står RIKARD med stora bokstäver.

Rikard, jag ber än en gång om ursäkt för namnhaveriet. Det ska inte upprepas (peppar, peppar)