Jag har fotograferat många bröllop och träffat många brudpar genom åren. Brudparen kontaktar mig för att de vill att jag ska fotografera deras bröllop. Efter lite mailkonversation eller telefonsamtal så träffas vi och pratar lite och sedan fixar vi med lite papper. Därefter ses vi ännu en gång för att genomföra en pre shoot och sen är det dags för själva bröllopet. Jag får alltid något sorts intryck under dessa kontakter men ofta märker jag att intrycket är vagt och ibland lite fel. Och det är ju inte så konstigt. På ett sätt är ju våra möten ganska ytliga och korta och man hinner inte med att skaffa sig något välgrundat intryck. Om första mötet dessutom sker via Skype så blir det ännu svårare att få något verkligt intryck av brudparet.
Första gången jag träffade Petra och Jakob var just via Skype. De satt i sin bostad i Oslo och jag satt i sängen och försökte se så seriös ut som möjligt i den där hemska webbkameran. Efter mötet så hade jag en känsla av att Petra och Jakob var två hyggliga prickar. Väldigt artiga och ödmjuka (lite som jag själv är… ;-) ) men egentligen visste jag inte så mycket om dem.
Detta möte skedde under vintern någon gång. Långt senare, mitt i sommaren, så sågs vi för första gången och det var då det var dags för pre shoot. Vi spatserade runt på Skeppsholmen och pratade lite samtidigt som jag plåtade dem. Det är en lite speciell situation eftersom fokus ligger på att plåta och det var en ovan situation för dem och det fanns heller inte så mycket tid för att lära känna varandra. Så återigen lämnade jag mötet med en känsla av att det är två hyggliga prickar men jag kunde inte påstå att jag visste så mycket mer om dem. Och så här är det med alla brudpar så det är inte så att Jakob och Petra är tillknäppta och knepiga på något sätt.
Sen när det är dags för själva bröllopet så ses vi en tredje gång och denna gång tillbringar jag 12 timmar med dem och deras familjer, släkt och vänner. Och det är nu det är dags att komma lite närmare brudparet. Jag kan liksom komma lite under skinnet på dem och upptäcka vad de är för filurer egentligen. På riktigt. Jag iakttar dem när de är med varandra, med sina vänner, sin familj och med mig. Och det är liksom som att öppna ett inslaget paket med flera lager presentpapper och tejp. Jag upptäcker mer och mer vilka de är och hur de fungerar. Och jag blir glad och rörd att upptäcka vilka varma och snälla människor de är båda två. Det har varit fantastiskt att få vara tillsammans mer er och era vänner hela dagen. Tusen tack för att jag fick vara med.
Här är min berättelse från er fina dag.
