En vecka har gått sedan jag klev ombord på planet till Oslo. Efter landning en timmes biltur norrut för att komma till det lilla samhället Gran. Det var ganska sen kväll när jag klev ur bilen och in i festlokalen där jag möttes av full aktivitet. Det pyntades och dukades och fixades. Glada men trötta ansikten som väntat länge på det som skulle hända dagen efter.
Så här, dagarna efter och kvällen innan morgondagens bröllop, så känner jag en saknad. En saknad av det fick jag vara med om där i Gran. Kan inte riktigt sätta fingret på vad men jag känner en längtan. Glädjen, spänningen, galenskapen.
Dagarna som följt har varit omvälvande. Reaktionerna på bilderna har berört mig. Jag nyper mig själv i armen. Jag flyter omkring i ett glädjerus och vill inte att det ska ta slut. Jag har svårt att förstå vilken tur jag har som fick vara med. Föreviga allt det vackra med kameran.
Här, ett försök att förmedla känslan. Gunda-Marie och Hans bröllopsbilder.