I mitt föregående inlägg så gick jag igenom några saker som bröllopsfotografer bör göra för att lyckas med uppgiften. Nu tänkte jag presentera saker som du INTE ska göra.
Lek inte krig i kyrkan
Spring inte omkring som en Rambo och smattra med din kamera som en kulspruta under vigseln. Det stör mer än du tror. Rör dig helst inte alls och när du väl gör det så se till att välja ett bra tillfälle. Ett bra tillfälle kan t.ex. vara i samband med att en psalm börjar eller slutar. Ett dåligt tillfälle är t.ex. under bönen. Då ska du stå still och helst inte plåta alls. Mina kameror har ett läge som gör dem nästan ljudlösa. Kolla om du har det också. Det är väldigt bra att ha i kyrkan och under middagstalen.
Det svåraste momentet är när brudparet gör entré och kommer gående i gången fram mot altaret. Då gäller det att du har koll på kamerainställningarna.
Rent generellt har jag blivit mycket mer restriktiv med mitt fotograferande under själva vigselakten. Jag ser till att fånga några fina ögonblick på brudparet och deras följe samt ringväxling och kyssen, om det blir någon kyss. Det är inte alla som väljer att ha med det under vigseln.
Det svåraste momentet är när brudparet gör entré och kommer gående i gången fram mot altaret. Då gäller det att du har koll på kamerainställningarna. Tänk på att ha en ganska kort slutartid och ställ kameran så att autofokusen följer med i brudparets rörelser.
Under middagen, senare på kvällen, är det också viktigt att du klär i dig rollen som osynlige mannen. Spring inte omkring i onödan, framför allt inte om det är trångt mellan borden. Självklart måste du röra dig en del för att fånga tal och så men, som sagt, rör dig så obemärkt som möjligt.
Ingen blixt i Guds hus
Det finns några oskivna regler att ta hänsyn till när du ska plåta bröllop och den första jag kommer att tänka på är att du ”aldrig” ska använda blixt i kyrkan. Jag sätter ordet aldrig inom citationstecken i enlighet med principen ”ingen regel utan undantag”. Detta undantag blev aktuellt så sent som i december förra året när jag plåtade ett bröllop i Seglora kyrka. Då var det så mörkt så det var helt omöjligt för kameran att hitta fokus så då slog jag på blixten när bruden kom gående, arm i arm med sin pappa, fram till altaret där brudgummen tog över. Jag förvarnade prästen först eftersom jag vet att de flesta präster vill att bröllopsfotografen ska göra så lite väsen som möjligt (vissa skulle nog helst se att jag stannade hemma ;-). Jag är för övrigt väldigt noga med att alltid ringa till prästen en vecka innan bröllopet för att presentera mig och höra om han eller hon har några speciella saker som jag ska ha koll på. Denna kontakt skulle jag faktiskt kunna ämna en helt separat artikel.
När det är mörkt i kyrkan, vilket det ofta är, så behöver du kamerautrustning som är anpassad för det. Mina kameror är extremt bra på att leverera fina bilder även vid väldigt höga ISO-tal (ju mindre ljus desto högre ISO-tal krävs) vilket är en fantastisk trygghet. Förutom att ha bra kamerahus som klarar höga ISO-tal är det bra om du har ljuskänsliga objektiv. Dock finns dock ett MEN här: ljuskänslighet kostar väldigt mycket pengar och den här detaljen är en av sakerna som ofta skiljer en hobbyfotograf mot en professionell dito.
Klä dig inte som en uteliggare
Ett bröllop är en stor dag för alla inblandade, inte bara för brudparet. De allra flesta planerar vad de ska ha på sig långt innan. Brudparets och alla gästers klädsel bidrar till helheten. Det känns mycket mer som ett riktigt drömbröllop när folk har ansträngt sig i sitt klädval. Klädseln är oftast styrd utifrån brudparets önskemål för att helheten ska bli så nära deras önskan som möjligt.
Här har du, som fotograf, ett ansvar för att inte försämra denna idealbild. Du måste se till att du tar på dig något som inte ser för slafsigt ut. Jag tycker inte att fotografen behöver ta på sig kostym eller festblåsa för det är inte så praktiska arbetskläder (du gör faktiskt ett jobb). Att plåta ett helt bröllop, 12-14 timmar, är som ett långt träningspass eftersom du behöver hitta bra vinklar utan att skymma sikten (träningsvärken finns där varje söndagsmorgon).
Jag tar alltid på mig svarta byxor, svart skjorta (med korta ärmar på sommaren) och svarta, FRÄSCHA, sneakers på fötterna. Smidiga dojjer gör att jag orkar längre och låter inte så mycket när jag behöver smyga tyst. Svart är också en färg som inte syns så mycket.
Lycka till!