Äntligen var det dags att återse paret från Mosebacke – Carola och Daniel. Ända sedan vår pre shoot har jag sett fram emot att få plåta dem ”på riktigt”, skarpt läge, på deras bröllopsdag.Mötet senast var spännande – två själar, endast ett par veckor kvar som ogifta och inte det minsta uppjagade inför det som komma ska. Nu var stunden kommen…
(Kolla in alla bilder på Carola och Daniel)
Mötet idag, på självaste bröllopsdagen, påminner om senast. Åtminstone vad gäller deras lugn och sköna laid back-attityd. Normalt sett så är många ganska nervösa och spända innan de ska äntra kyrkan där släkt och vänner förväntansfullt sitter bänkade framför altarringen. Paret som jag har framför mig verkar inte ha förstått att man ska vara nervös en dag som denna. 10 minuter innan avtalad tid ringer Daniel och låter mig veta att de är lite försenade. Inget konstigt med det eftersom det snarare är en regel än ett undantag. Det tar nästan alltid mer tid än man tror att få på smink, fixa håruppsättningar, få på diverse konstiga kläder och så vidare. Det konstiga är att när de väl kommer till platsen för porträttfotograferingen så verkar de lika avspända som tjuren Ferdinand när han sitter och doftar på sina blommor under korkeken. Jag är ganska övertygad om att vår förfotografering bidragit till deras lugn. Och så var det ju det där med deras laid back-attityd.
Det är lördag och vädret är perfekt för ett bröllop. Ca 20 grader varmt med en sol som då och då tittar fram bakom de vita och fluffiga stackmolnen som seglar fram på en annars ljusblå himmel. Jag kommenderar ut mina instruktioner som jag baserar på ljusförhållandet från minut till minut. Jag vill utnyttja ljuset på bästa möjliga sätt för att fånga olika typer av bilder. Vissa foton gör sig bäst i motljus medan andra bilder definitivt inte ska tas i direkt solljus. Trots att ljuset är det viktigaste vid fotografering så är det direkta solljuset mycket vanskligt och jag brukar avråda från att överhuvudtaget ta fram kameran då. Om det däremot är molnigt så är det bara att köra på. Molnen på himlen ger ett jämnt och mjukt ljus vilket gör det mycket lättare att ta fina bilder.
Eftersom vi genomfört en pre shoot så blir startsträcken kort idag. Jag behöver inte förklara mig så mycket eftersom de vet att bilderna blir bra även om det kan kännas konstigt och lite ovant att posera framför kameran. Jag vet att de blev nöjda med bilderna förra gången vilket gör att både jag och bröllopsparet känner tillit till varandra.
Jag har en grov plan på hur bilderna ska tas. Jag tar alltid med mig lite anteckningar med idéer på olika typer av bilder som jag vill ta under porträttsessionen. Jag vet att jag inte kommer följa planen slaviskt eftersom jag vill lämna utrymme för improvisation och stundens verklighet, men planen utgör en bra riktlinje och minneslapp så att jag inte glömmer de viktigaste ”måstebilderna”. Alla fotografer har sitt sätt och så här gör jag…
Fotograferingen äger rum på Katarina Kyrkas kyrkogård eftersom Carola och Daniel ska gifta sig här. Det är gott om grönska och vackra träd och det erbjuds en massa olika ljusförhållanden. Vi vill inte hålla på allt för länge där eftersom de inte vill träffa på några gäster innan vigseln så efter en stund lämnar vi kyrkogården för att vandra omkring lite i gränderna bredvid. Trots att jag bott i Stockholm i hela mitt liv så är det första gången som jag besöker dessa härliga små gator. Kullerstensgatorna kantas av vackra små hus och för att helt plötsligt ge plats för något fult 70-talsbygge.
Klockan springer på och vigseln närmar sig. Jag packar ner utrustningen i väskan och småspringer mot kyrkan. Jag har stämt träff med prästen innan ceremonin för att få instruktioner om hur jag får röra mig inne i kyrkan. Hon betonar att jag måste göra mitt yttersta för att smälta in och inte dra uppmärksamheten från det som händer framme vid altaret. Vid det här laget är det en självklarhet för mig men hon behöver få känna att jag förstått så att hon inte behöver oroa sig sen.
Katarina kyrka är enormt stor och det finns gott om stora fönster där ljuset kan flöda in. Dessutom låter de den stora porten, bakom altaret, vara öppen vilket betyder både möjligheter och utmaningar eftersom ljuset nu strömmar in från alla håll och kanter.
Vigseln kör igång och förutom någon uppiggande felsägning så sitter det som en sportmössa. Daniel får sin Carola inför gästernas stora förtjusning medan jag jagar runt som en skållad råtta medan min slutare går varm. Efter vigsel och sedvanligt riskastande drar sig alla, i samlad trupp, mot Slussen för att hoppa på båten för vidare färd mot Skeppsholmen. Det är en strålande sommardag och horder av människor har tydligen också bestämt sig för att åka samma båt. Väl framme på Skeppsholmen så möts hela sällskapet av en vackert uppdukad festplats med utsikt över Nybroviken och Af Chapman. Efter lite mingelbilder börjar det dra ihop sig till avslut för min del. Efter en lång och kul dag packar jag ner all grejer i min stora ryggsäck, slevar i mig lite av den goda festmaten och spatserar hemåt i den varma sommarkvällen. Känner mig som 65-åring i en 95-årings kropp. Bröllopsfotografi borde bli en OS-gren.
Carola och Daniel,
Tack så mycket för att Ni gav mig förtroendet att fota Er stora dag. Svetten rann, musklerna värkte men kul var det! Lycka till med ert nya ”slott” på vischan! ;-)