Om ens ena förälder är född och uppväxen på Öland, kan man säga att man är halvölänning då?? I så fall så är jag det. Jag har spenderat varje sommar nere på norra Öland och hoppat i mormors höskulle (trots att vi nog inte fick det, egentligen) och är det något som jag förknippar med sommar så är det mormors välkryddade kroppkakor och kalkstensklipporna nere vid Kalmarsund. Det, å andra sidan, är ett minne med blandade känslor. Som barn ville jag helst av allt åka till sandstranden varje dag eftersom det var mycket enklare att bada där. Klipporna var hala och det blev djupt på en gång och så var det lite läskigt eftersom jag inte visste om någon stor och läskig fisk skulle bita tag i mig ooch dra ner mig i djupet. Och eftersom huset ligger nära klipporna så blev det ganska ofta en tur dit.
Min kärlek till Öland sitter djupt rotad och jag minns att jag försökte prata med öländsk dialekt när jag var där på somrarna. Jag ville att de andra turisterna skulle tro att jag var en lokal invånare som visste var Lammet & Grisen låg och att Löttorps Camping minsann inte ligger i Löttorp utan några kilometer utanför. Jag blev nog aldrig så bra att prata öländska om jag ska rannska mig själv lite. Men varje gång som jag hör någon prata öländska så är det som om jag står på de där hala klipporna igen och tittar efter sjömonstrena.
När jag klev in i hårsalongen så hör jag det igen. Öländskan alltså. Jag blir inte förvånad eftersom jag vet att Peter är från ön. Men ändå – det liksom spritter till i maggropen och jaga bara MÅSTE ta reda på vem det är som pratar.
– ”Hej, du låter öländsk. Min mamma är från Öland och jag har varit där jättemycket. Och så gillar jag kroppkakor, också. Mina föräldrar bor bästan granne med Lammet & Grisen. Det känner du till, va?!”
Och så fick jag känna mig som en ölänning. Pyttelite i alla fall…
Isabella, skulle förmodligen hävda att kroppkakor i sjäva verket är ett norrländskt fenomen. Om jag ska vara ärlig så märkte jag inte att hon var från Luleå första gången jag träffade henne. Men när hennes norrländska släkt och vänner samlades på bröllopet så blev det på en gång mycket tydligare. Det är väldigt långt mellan Öland och Luleå och var det inte för att Peter en gång bad om att få låna Isabellas matteböcker så hade jag förmodligen aldrig fått plåta det här bröllopet. Men fasiken vilken tur att du inte hade koll på dina egna matteböcker, Peter, för det var länge sedan som jag skrattade så gott på ett bröllop. Alltså, vilket gäng ni är!
Isabella och Peter vigde sig i Lida kyrka. Det är inte första gången som jag är fotograferar i den kyrkan. Som bröllopsfotograf är det en tacksam uppgift. Bakom altaret finns en helglasad vägg som vetter ut mot Getarens strand. Dagsljuset fullkomligt öser in på brudpar och gäster. Middagen och festen ägde rum på Sundby Gård som också är en härlig plats för bröllop. Har man valt så fina platser för sitt bröllop så gör det inte så mycket att det droppar från himlen lite då och då.
Isabella och Peter, Det här blev ett otroligt roligt bröllop. Ibland glömde jag nästan bort att jag var där som bröllopsfotograf. Fick nästan träningsverk i magen av alla skratt.
Här är min berättelse.
PS. Är det förresten någon som ifrågasatt om Peter verkligen inte hade egna matteböcker den där gången??
