Den opålitlige bröllopsfotografen

Jag har ljugit! Inte för mina barn, vilket man som förälder gör daligen för att undvika diverse små konflikter. Nej, jag har ljugit för en vuxen person, en kund till mig, en ung man som ska gifta sig snart och med vilken jag nyligen genomförde en pre shoot tillsammans med hans fästmö.

Kolla bilderna från vår pre shoot

När man bokar in en bröllopsfotografering hos mig så ingår alltid en förfotografering, eller som det heter på engelska, Pre Shoot. Snart ska Carola och Daniel bli man och fru och härom kvällen var det dags för deras pre shoot.

När Daniel tog kontakt med mig så nästan ursäktade han sig för att han var ute i sista stund. Det var endast några veckor kvar till bröllopet och någon fotograf var ännu inte bokad. Den något bristfälliga framförhållningen förklarade han med att han och hans blivande fru var så ”laid back”. Många skulle förmodligen likställa laid back med att vara slö, inte ha koll på läget och nonchalans. Jag ska villigt erkänna att dessa tankar inledningsvis även snurrade i mitt innersta. Det tog dock inte lång stund förrän jag märkte att laid back, i Daniels fall, handlar om att inte stressa upp sig för småsaker. Daniel och hans fästmö, Carola, är två coola söderbor som inte har planerat sitt bröllop i årtionden utan har fortfarande inte tagit alla beslut om klädsel, transporter till festlokalen och annat som inte är värt att ligga sömnlös för.

När jag kliver in i Carolas och Daniels lägenhet möts jag av Daniel som sträcker fram handen och hälsar mig välkommen. Han ser ut som världens snällaste kille och skulle kunna jobba som dagisfröken som läser sagor och spelar pippi-memory med barnen dagarna i ända. Han visar mig artigt in i vardagsrummet och frågar om jag vill ha kaffe. Lägenheten avslöjar att någon i hushållet är intresserad av inredning. Det är mycket raka linjer och dämpade, rena färgtoner i genomtänkt harmoni i en ganska liten lägenhet, högst upp i ett hus alldeles intill Mosebacke torg.

Känn efter själv – det är inte helt trivialt att slappna av med med en närgången fotograf som ivrigt smattrar med sin kamera.

Efter liten stund gör Carola entré. Hon är i full färd med att fixa till sig inför den stundande fotograferingen och hon har satt på sig vita jeans och en blå topp som leder tankarna till sommarfest. Bra, tänker jag. Bilderna blir så mycket bättre om man tänker på vad man tar på sig istället för att ta första bästa trasa från garderoben. Daniel har också jeans, blåa som är slitna på ett snyggt sätt. Han frågar oss om han ska ska ta en svart eller vit t-shirt under den svarta kavajen. Valet faller på en grå. Snyggt på ett lite slarvigt sätt (laid back) men möjligen skulle den mått bra av att bli överkörd av strykjärnet ett par gånger. Återigen, skrynkliga t-shirts är världsliga saker, som Karlson på taket skulle uttryckt sig. Vi är på väg ut på stan för att genomföra vår pre shoot och framför mig går två vackra och lite nervösa personer.

Som de flesta andra par i Daniels och Carolas situation så har de aldrig blivit fotograferad tidigare. Visst, deras ansikten finns dokumenterade på en massa bilder men att vara med i en regelrätt fotosession var helt nytt för dem. Känn efter själv – det är inte helt trivialt att slappna av med med en närgången fotograf som ivrigt smattrar med sin kamera. Därför är det viktigt att få en bra start, en mjukstart så att vi hamnar rätt från början. A och O är att personerna som ska plåtas känner sig bekväma och trygga framför kameran och att de litar på fotografen. Gör de inte det så kommer det att synas på bilderna och man hittar inte de där speciella ögonblicksbilderna som oftast är de som blir de bästa fotografierna.

Så, för att undvika en dålig start försöker jag alltid hitta en enkel och oladdad första ”scen”. I Carolas och Daniels fall fick det bli trappuppgången. Jag satte dem i en fönsternisch där det inte passerade några främmande människor och där vi kan smygstarta i lugn och ro utan några krav på konstgjorda leenden eller påtvingade poser. Efter några minuter gick vi vidare och jag kände att vi hade avdramatiserat det här med den läskiga fotograferingen. Nu var vi över tröskeln…

[slider]




[/slider]

Vad som hände efter att vi klev ut på gatan låter jag bilderna själva berätta. Vi gled runt i omgivningarna kring Mosebacke och improviserade fram lite sköna bilder. Carola och Daniel verkade inte störda av min närvaro och känslorna som omgav dem gick nästan att ta på. Luften darrade av 24 karats kärlek och det rådde ingen tvekan om att de jag fotade ska gifta sig snart. Jag känner mig hedrad över att få vara med och dokumentera händelsen och jag ser verkligen fram emot det.

Carola och Daniel, tack för senast. Vi ses i kyrkan om en vecka!

Visst ja, det var det här med min lögn:
När Daniel ringde mig och frågade om jag hade tid att plåta dem så sa jag att jag hade tid med det och att det enda som var inbokat var en golftävling där jag skulle spela. Jag tokljög när jag sa att det inte spelar någon roll om jag avbokar den tävlingen eftersom min golfform ändå var på nedgång. Fan vad jag ljög!! Jag har aldrig varit så het på golfbanan. Det känns som jag inte ens kan missa green med förbundna ögon och ihoptejpade händer. Jag hade laddat mentalt för den här tävling (Klubbmästerskapen) i veckor och hade till och med planerat vilka tröjor jag skulle ha på mig under de olika rundorna. Mitt golfhjärta blöder men å andra sidan får jag ju vara med när Daniel och Carola ska gifta sig. Vad är väl en bal på slottet…?

Kolla bilderna från vår pre shoot