bröllopsfotografering

Blunders och andra pinsamheter

By 21 februari, 2015 No Comments

Att vara bröllopsfotograf kan ibland vara mer komplicerat än nödvändigt. Det är tillräckligt komplicerat utan att man lägger till andra moment som gör saker och ting ännu mer krångligt. För det mesta lyckas jag hålla det på rätt komplexitetsnivå, dvs själva hantverket som bröllopsfotografering innebär, men ibland går det inte riktigt som planerat – eller rättare sagt – ibland klantar jag till det rejält. Blunders är inget som jag är stolt över men jag försöker åtminstone utnyttja dem till att lära mig något nytt för att minska risken för att liknande situationer ska uppstå igen. Jag har antagligen förträngt ett flertal tabbar men några av de jag kommer ihåg tänkte jag dela med mig av här.

GPS-missen

För ett par år sedan så skulle jag plåta ett bröllop på Säby Säteri som ligger ute på Värmdö. Egentligen är det inte speciellt svårt att hitta dit men jag körde ändå med Google Maps gps-tjänst. Brukar använda den som en extra säkerhet för att hålla koll på både färdväg och hur jag ligger till i tid. För det mesta går det bra även om den ibland föreslår en del konstiga vägval. Den här dagen var det dock annorlunda. Vet inte om det berodde på den mänskliga faktorn eller på gps:en men resultatet blev att jag hamnade på en väg, långt ute i Värmdös buskigaste buskage. Vägen blev smalare och smalare i takt med att magkänslan kändes mer och mer fel. Till befann jag mig på en smal grusväg, eller snarare en traktorstig och jag hade en låst vägbom framför stötfångaren. I det läget hade tiden runnit iväg och nu var det egentligen dags för mig att börja plåta brudens förberedelser. Stressad som en tok slog jag numret till bruden och förklarade att jag kört fel och att jag inte riktigt visste hur länge det skulle dröja innan jag var på plats (jag visste ju inte ens var jag var!!). Som tur var så hade förberedelserna också blivit försenade så det passade bara bra att jag kom lite senare.
Tur i oturen den gången men det är ingen skön känsla att vara försenad till en fotografering.

image-1-2

Porslinskrossaren

Det här historien utspelar sig på mitt allra första bröllop. Skulle kunna skriva flera sidor om alla misstag man gör under sin första bröllopsfotografering men jag skippar det nu. Missödet som etsat mig fast i mitt inre utspelar sig under middagen. Usch, jag blir svettig när jag skriver om det… Jag befinner mig i köket och har just fått syn på att bröllopstårtan står uppställd på en vagn. Självklart vill jag ta några bilder på den, för det har jag ju sett att de riktiga bröllopsfotograferna gör, så jag börjar plåta från lite olika vinklar. Och det är nu det händer; vagnen har hjulförsedda ben så jag börjar snurra lite för att hitta rätt vinkel. Högst upp på tårtan står en dekoration i keramik och av någon anledning så är den inte förankrad i tårtan så när jag står där och snurrar på bordet så – krasch och klirr – åker hela konstverket i köksgolvet. Den går såklart i tusen bitar och där står jag med skräckslagen min och bara gapar. Fan, fan , fan!!! Detta är inte sant. Mitt första bröllopsjobb och jag har sabbat tårtdekorationen. Kata-jävla-strof!! Det slutar med att jag gick back på jobbet. Hade tänkt att göra det gratis för att lära mig lite och visst, jag lärde mig att inte förstöra brudparets tårtdekoration men blev också skyldig femhundra spänn till företaget som hyrt ut tårtpjäsen.

Chansa aldrig med kvinnors ålder

Åh nej! Det här hände för inte alltför länge sen och jag får fortfarande ångest när jag tänker på det. Jag hade precis anlänt till hotellet där bröllopet är och jag var på väg till hotellrummet för att plåta förberedelserna. Då ser jag brudparets barn komma gående på parkeringsplatsen i sällskap med en kvinna (barnen var med när jag träffade brudparet första gången så jag känner igen dem). Väluppfostrad som jag är så säger jag hej till barnen (som för övrigt inte lägger märke till mig) och sträcker fram handen till kvinnan för att hälsa. ”Hej, jag heter Fredric och ska vara bröllopsfotograf här idag. Är du barnens farmor eller mormor?” Jag hann knappt avsluta artighetsfrasen förrän jag inser vad fan jag just sagt. ”Eh, jag är brudgummens syster”. Fan, fan, fan!!! Jag har just gjort gällande att kvinnan, som förmodligen är i min egen ålder, ser ut som en farmor. Jag går inte in mer på den här händelsen. Lessons learned: Säg ALDRIG något som har med kvinnors ålder att göra förrän du är HELT SÄKER på vad du ger dig in i.

Facebook-kommentarer

Leave a Reply