Det är mitten av februari och det känns som om man är mitt i ett oändligt mörker. När väl ljuset tränger på så är det i en rå och gråaktig tveksamhet. Som om solen inte riktigt har någon lust att visa sig över huvud taget. Och helt ärligt, jag gillar det inte. Min kropp behöver ljus. Värmen, eller bristen på värmen är inte ett stort problem för min del men det här eviga mörkret tar nästan kol på mig.
Det här gråa och dystra utgör en märklig kontrast till brudparet som kliver ut ur taxin framför mig. Förväntansfulla och väldigt vackra kliver de ut i det gråa och bistra och då ser jag hur hur häftig kontrasten blir. Det mjuka och orkeslösa ljuset tillsammans med en kritivit klänning och en svart smoking. Den fantastiska buketten med noga utvalda blommor i intensiva färger. Det är som om sommaren kommer på besök en kort stund, för att säga ”Hej, kommer i ihåg mig? Vi ses igen om några månader”.
Anna och Markus gifte sig i Djursholms Kapell – kyrkan som ligger högt uppe på kullen med den långa stentrappan som gästerna behöver ta sig upp och ner för. Bröllopsfesten hölls i det vackra Cedergrenska Tornet, även det högt beläget med milsvid utsikt över Stockholm. Det är många som har sitt bröllop i Cedergrenska Tornet och det är inte undra på – med dess riddarinspirerade inredning så blir hela festen väldigt pampig och vacker.
Markus och Anna, jag är väldigt tacksam för att jag fick följa med er på ert fina bröllop och träffa era varma vänner. Här är min berättelse.
